jag orkade skriva här. Mycket har hänt. Först och främst förlorade vi valet vilket var oerhört knäckande. Mycket var galet i valrörelsen men det fanns också många saker som vi kan bygga vidare på. En sak vi inte får missa är att fortsätta dialogen med väljarna även mellan valen. Dörrknackningar är något vi skall göra nu och inte några veckor innan nästa val. Dialogen måste hållas levande och det är upp till oss politiker att hålla den levande.
Just det, det är en annan sak som hänt sen sist. Jag är nu politiker på heltid! Jag är sedan november politisk sekreterare här i Malmö (där vi vann btw) för (S). Området är Arbetsmarknad- och vuxenutbildning. Ett högaktuellt och oerhört viktigt område. För en kommun är det dock ett svårt och i princip omöjligt område också då det främst är ett statligt ansvar och det är ju inte så att de som styr just nu tar det ansvaret fullt ut.
Roligt är det i alla fall och befriande efter många år som tjänsteman, att äntligen få skriva det jag tycker och inte vara enbart objektiv (hur bra jag lyckades med det innan vet jag faktiskt inte, men jag försökte iaf :o)
Partiet är inne i en helt galen svacka just nu och Mona höll igår ett tal som jag inte vet vad jag skall göra med i huvudet. Om hon nu tycker allt det här så förstår jag inte för mitt liv varför hon inte försökte åstadkomma detta som ledare!?!?! Hon hade ju chansen att styra oavsett allt internt motstånd. Well, nu blev hon bara en parantes tyvärr. Hon skulle fått chansen förra gången, då tror jag verkligen att hon hade kunnat göra skillnad. Hon fick ingen ärlig chans denna gången och jag tror inte att hon tog den riktigt heller om hon nu känner att politiken var så himla fel.
Well, jag är rädd för att nästa partiledare också riskerar att bli en parantes för mitt stalltips är att uppdraget går till en lagom gammal man som kommer trumma på som vanligt. Det som är synd då är att någon förnyelse lär vi inte se även om just förnyelse kanske inte är det jag längtar efter. Jag längtar efter en vision för vårt land. Hur vill vi att samhället skall se ut? Hur skall de som har det sämst i landet ha det egentligen för att vi skall kunna se oss själva i ögonen?? Efter vi har definierat det kan vi börja snacka om hur vi skall finansiera det. Då kan vi prata om skatter och hur de skall fördelas. Vi kan inte börja med den diskussionen för den kommer vi förlora varje gång mot ett parti som lever på att sänka för dem som redan har. Jag vill ha tillbaka solidariteten i vårt land. Kan vi hitta den?
P
