Denna dag har varit konstig. Kärleken har åkt till Malmö för att jobba medan jag och barnen stannar hos systern en vecka till. Systern har råkat ut för en smäll till. Hur mycket ska hon klara egentligen?? jag hatar en viss sorts män.
Sen helt plötsligt kom dokumentären om Utöya och tårarna började trilla. Men en sak är säker, detta är en av de händelser som verkligen har gjort att jag är helt säker på mitt val av sysselsättning. Jag kommer ALDRIG sluta kämpa för det jag tror på.
1 kommentar:
Det är vi många som är glada för!
Skicka en kommentar