Eftertanke först

Idag drabbades en i min närhet av något som ingen ska behöva drabbas av i dagens samhälle. Hon gick på jobbet, finklädd som alltid och en äldre herre utbrister: "Ooooo lilla sexan" till henne.
Vad är det som gör att människor tror att någon vill höra sådant? När man går helt vanligt på sitt jobb? Det är tydligt att det är en sådan jargong på hennes arbete där det arbetar många lite äldre män (detta är dock inte könsbundet, i veckan kunde man t ex läsa om en man som blev trakasserad av ett gäng kvinnor). Varför kommenterar man utseende på en arbetsplats som inte har något med utseende att göra? Varför tror dessa män (och kvinnor) att någon vill höra det från deras läppar närsomhelst? Tror dessa personer att de är snälla? Får de utlopp för någon drift? Vad? Samma sak gäller kommentarer på nätet, där det kanske är ännu lättare att kasta iväg en kommentar utan att tänka på konsekvenserna.

Då man påtalar att man tycker ett sådant här beteende är fel så är försvaret ofta "äsch, jag bara skojade ju, tål du inte skämt", "jag ville ju bara vara snäll" osv osv. Då undrar jag två saker. Bör inte ett skämt vara roligt för alla inblandade? Bör man inte vara ganska säker på att en kommentar som ovan landar i god jord innan man uttalar den? Dvs. man är nära vän med personen och vet var gränserna går?

Som en annan vän skrev angående min väns upplevelse så är det ytterst sällan befogat att kommentera en persons utseende på en arbetsplats utöver kanske "fin tröja", "har du klippt dig?" och liknande. Sådant hör helt enkelt inte hemma där. Ingen ska behöva gå hem ledsen och arg för något någon gubb- eller tantsjuk har sagt.

Jag tror att vad som behövs, lite varstans i vårt samhälle, är eftertanke och gärna då före. Fundera på om den där kommentaren vid fikabordet verkligen är nödvändig. Måste du verkligen säga det du tänker just nu? Finns det andra sätt att visa uppskattning som är bättre?

Detta gäller på så många områden och i så många olika sammanhang.

Vi kan bättre, vi vet bättre, vi måste helt enkelt bli bättre tänker jag när jag tittar ner på mina två döttrar på gården.